3 Hampans livscykel

Hampans livcykel kan delas upp i fyra delar ; groningen, den vegetativa tillväxten, blomningsperioden och fortplantningsperioden. Plantans egenskaper och behov varierar mycket från period till period. I detta kapitel skall jag behandla varje skede närmare och beskriva vilka faktorer som måste tas i beaktande under varje period.

3.1 Att få frön att gro

Det finns många olika sätt att få frön att gro. Alla har sitt eget favoritsätt, men inget är nödvändigtvis alltid bättre än de andra. En vanlig metod är att låta fröna ligga inrullade i våta pappershanddukar eller kaffefilter i ett eller några dygn, så att fröet "vaknar". Lämplig temperatur är varm rumstemperatur, och det är viktigt att fröna hela tiden befinner sig i enpojken.gif (7188 bytes) fuktig omgivning. Så fort stjälken börjar bryta sig ut ur fröet så är det dags att plantera, på ungefär en halv centimeters djup. Mullen måste hållas mycket fuktig ända tills växten börjar sträcka sig upp ur jorden. Efter det att stjälken nått upp ovanför jordytan så skall plantan vattnas endast när jordytan blivit torr ner till ett djup av några centimeter.

Det är också möjligt att genast sätta fröna i jorden utan att först låta dem gro. Fördelen med denna metod är att man inte behöver hantera de känsliga första skotten och att plantan därför i lugn och ro kan jobba sig upp ur jorden på egen hand. Ett sätt att separera livsdugliga frön från döda är att sätta dem i ett vattenglas över natten. Endast livsdugliga frön sjunker till botten.

Många utländska guider varnar för att låta fröna gro allt för länge innan de planteras. Erfarenhet visar dock att man kan nå en överlevnadsprocent på närmare 100% genom att låta fröna gro tills den utstickande stjälken är flera centimeter lång och sedan plantera så att de första kronbladen (som oftast befinner sig inuti fröet) sticker upp ovanför markytan. Detta kräver dock en mycket varsam behandling av de groende stjälkarna så att rötterna inte skadas under planteringen.

3.2 Vegetativ tillväxt

När fröna har grott och stammen skjutit upp ovanför jordytan når tillväxten en rasande fart. Under den första månaden kan växten gott och väl nå en höjd av 30-50 cm. Under denna tid av växtcykeln lönar det sig att ge växten ljus 24 timmar i dygnet. Idealisk belysning i detta skede är en flermetallampa med hög effekt, men även en högtrycksnatriumlampa ger utmärkt resultat. Kravet på belysning är inte lika sofistikerat under den vegetativa tillväxten som under blomningsperioden så lysrörsbelysning räcker gott och väl till även om plantorna inte blir riktigt lika buskiga och bastanta som under högtrycksbelysning. Lysrör drar betydligt mindre elektricitet än högtryckslampor, så genom att använda sådana under tillväxtsperioden så kan man spara rejält på elräkningen.

Hampa behöver stora mängder kväve under den vegetativa tillväxten och normal blomjord innehåller knappast tillräckligt för att ge växten optimala möjligheter till tillväxt. Därför bör man gödsla plantorna. Vilken blomstergödsel som helst duger i detta skede, så länge den innehåller stora mängder kväve (tex. Substral)

3.2.1 Toppning

Det finns antagligen lika många teorier angående toppningens betydelse som det finns odlare. Plantorna styr sin egen tillväxt genom att utsöndra hormoner. De översta delarna av plantan utsöndrar hormoner som får de nedre delarna att växa långsammare, för att på detta sätt se till att sidogrenarna inte växer för snabbt och börjar skugga toppen. Om man kapar av den högsta toppen på en planta så ersätts den av två nya toppar, vilka så småningom växer ut ur stammen vid plantans högst belägna bladförgreningen. Plantan stam delar alltså på sig så att det uppstår två huvudstammar som båda växer ungefär lika snabbt. Även dessa producerar i sin tur hormoner för att bromsa tillväxten hos de lägre grenarna, men denna inverkan är inte lika stor. Lägre belägna sidoskott växer betydligt snabbare hos toppade plantor än hos otoppade och plantan får ett mera buskigt utseende.

tied.gif (7139 bytes)En rätt toppad planta kan ge en större skörd än motsvarande obehandlade planta. Å andra sidan så breder en toppad planta ut sig betydligt mer än en otoppad planta och begränsar därför utrymmet för de övriga plantorna. Det lönar sig därför oftast inte att toppa plantor som växer inomhus - man kan lika gärna plantera fler plantor på samma utrymme för att få lika stor skörd. Å andra sidan så är toppning ett bra sätt att bromsa ner tillväxten hos en planta som växer betydligt snabbare än alla andra. En annan möjlighet är att binda ner plantans topp 180° med ett snöre, vilket leder till att en ny topp börjar växa ut från den punkt av stammen som är högst belägen.

Toppning bör under alla omständigheter undvikas tills plantan har åtminstone tre bladpar. Plantor bör heller inte toppas efter det att de gått in i blomningscykel, eftersom detta bromsar plantans tillväxt och minskar antalet blommor och deras storlek. Speciellt skall man undvika upprepad toppning, då detta bara producerar multipla tunna sidostammar som varken ger mera bladmassa eller effekt.

3.3 Blomning

Oberoende av om man odlar hampa för dess fibrer eller som prydnadsväxt så är blomningen det mest kritiska skedet av plantans livscykel. Eftersom hanväxterna producerar de bästa fibrerna så är det viktigt för fiberodlarna att separera hanarna från honorna i ett så tidigt skede som möjligt för att förhindra att honorna skuggar hanväxterna. Även de som odlar hampa som prydnadsväxt gör bäst i att så fort som möjligt separera hanarna från honorna så att honorna inte blir pollinerade och börjar utveckla frön. På grund av honväxternas skönhet och underbara doft är det nämligen vanligt att hobbyodlare strävar efter att producera honväxter som bara utvecklar blommor och inte frön. Blomställningarna hos opollinerade honväxter kallas sinsimilla och är enligt de flesta som intresserar sig för hampa på grund av dess psykoaktiva effekt de utan konkurrens förnämaste och värdefullaste delarna av plantan. Sinsimilla innehåller nämligen enorma mängder THC jämfört med resten av växten. Enligt Finländsk lag så är det dock förbjudet att använda prydnadshampans THC-haltiga delar som njutningsmedel eller i syftet att utöka sitt medvetande!

Eftersom artificiell belysning av det slag som beskrivits tidigare i denna guide inte under några omständigheter är så intensiv att den orkar tränga ner mer än några tiotal centimeter genom bladverket så är det en bra ide att låta växterna gå in i blomningscykel ganska tidigt, ungefär när de har nått en längd av 20-30 cm. Om man låter växterna bli större och buskigare så tränger ljuset inte ner till plantans nedre lager av blad och endast de översta delarna blir ordentligt belysta. Plantorna är mogna för plockning när de når en höjd av ungefär 75 cm, men detta beror mycket på yttre omständigheter som ljus, näring och temperatur och på plantans egen genetik. Fiberodlare kan mycket väl låta sina växter växa sig längre och större, men för personer som odlar hampa som prydnadsväxt så är det onödigt att låta växten bli lång och skranglig. Allt för stora växter som inte får homogen belysning kommer till största del att bestå av stam och bildar inte markant mer blommor än mindre, buskigare växter.

Plantorna fås att gå in i blomningscykel på följande sätt :

1) Några dagar före blomningsperioden inleds så byter man ut den kvävebaserade blomsternäringen till en som innehåller mycket lite kväve men mycket fosfor.

2) Belysningscykeln ändras från 24h ljus per dygn till en period på 12h ljus och 12h absolut mörker. De första blommorna blir synliga ungefär 1-2 veckor efter det att ljuscykeln förändras, beroende på plantans genetik.

När plantan blommar så behöver den största möjliga mängd ljus för att utveckla massiva mängder blommor. Bäst resultat uppnår man med effektiv högtrycksnatriumbelysning, men även flermetallbelysning duger. Lysrör däremot ger sällan ett resultat som är jämförbart med vad växterna skulle producera under intensivare belysning. Många låter sina första plantor växa helt under lysrör, för att senare, om intresset håller i sig, investera i dyrare och effektivare lampor. Detta går alldeles utmärkt så länge man inte har så mycket erfarenhet, men när man en gång bytt upp sig till högtrycksbelysning så vill man inte byta tillbaka.

Plantor som blommar under högeffektiv belysning förbrukar enorma mängder vatten, så det lönar sig att vattna ofta och rikligt. Jorden får dock inte hållas konstant fuktig! Det är viktigt att krukorna med jämna mellanrum får torka upp ordentligt, så att inte plantorna drunkar av syrebrist. Jord som hålls konstant våt börjar småningom mögla, vilket lätt kan ta livet av dina plantor. Vattna rikligt, men ändå med måtta. En planta som får rotskador av övervattning eller övergödsling kan vara mycket svår att väcka till liv igen, om det alls är möjligt.

Hanväxternas blommor är ljusgröna eller gulskiftande till färgen och består av små bollformade pollensäckar som så småningom öppnar sig för att släppa ut pollen. Honblommorna växer närmast i formen av ett buskigt V och bildar tunna, vita spröt (pistiller) som är lätta att känna igen. Pistillernas uppgift är att fånga upp pollen så att plantan kan utveckla frön. Hanblommorna bildas normalt först, så det inget problem att känna igen dem så fort man får lite erfarenhet. Hanväxter har ofta en tendens att växa sig långa, för att på detta sätt bättre kunna sprida sin pollen över de aningen kortare honorna.

Honplantorna blommar i 4-12 veckor beroende på plantans art. Blommorna är mogna när de till största delen antar en brun eller rödaktig färg och pistillerna börjar dra sig tillbaka in mot fröboet. I detta skede är alla de små blad och blommor som bildar plantans topp täckta med små prickar som genom förstoringsglas ser ut som små pärlformade utbuktningar. Dessa små droppar består till största del av harts med extremt hög THC-halt. Om man på nära håll avnjuter de starka aromer som plantan nu utsöndrar så kan en erfaren hampodlare inte ta fel på lukten ; det luktar ganja! Eller gott, på svenska.

Om det i Finland skulle vara lagligt att producera marijuana så skulle det nu verkligen löna sig att behålla fattningen och låta plantan mogna ännu någon vecka. Plantans storlek och speciellt blommornas och bladens THC-halt ökar nämligen märkbart under de sista veckorna av blomningen. Om man en gång väntat så här länge så är det en liten uppoffring att hålla sig ännu någon vecka med tanke på den belöning som väntar just bakom knuten.

3.4 Fortplantning

3.4.1 Att producera frön

Om målet med sin odling är att producera frön så är det ingen ide att separera hon- och hanväxterna ; låt dem växa tillsammans bara så kommer hanarna automatiskt att pollinera honblommorna när tiden är mogen. Den lämpligaste tiden för manuell pollinering är när honblommorna hunnit växa sig frodiga och stora men ännu inte börjat vissna. Eftersom hanarna normalt börjar blomma och släppa pollen ganska tidigt jämfört med honblommornas utveckling så sker pollenspridningen inte under optimala förhållanden om växterna får leva sitt eget liv. Därför kan man bromsa hanblommornas pollinering en tid genom att flytta in hanplantorna i ett dåligt belyst eller mörkt utrymme. Detta måste dock ske innan hanblommorna börjat släppa sin pollen ; hanplantor som redan släpt sin pollen har ingen livslust kvar och börjar snabbt sloka för att småningom dö om dom inte får tillräckligt med ljus.

En rejäl planta som blivit rikligt pollinerad kan producera flera hundra frön. Det är därför sällan nödvändigt för en hemmaodlare att pollinera mer än en eller ett par honplantor åt gången ; isolera en enda honväxt tillsammans med hanarna och pollinera den separat. Kom bara ihåg att en honblomma som bildar frön kräver massvis med ljus! Du kan möjligen förvara den pollinerade plantan tillsammans med de andra honplantorna efter pollineringen bara du separerar den med någonting, tex. en plexiglasskiva, så att inte pollen kommer åt att befrukta de andra plantorna. Pollen rör sig med de minsta vinddrag och kan röra sig långa sträckor genom luften. Du måste därför vara mycket försiktigt om du förvarar opollinerade och pollinerade honplantor i samma utrymme. En 100% isolering är i det närmaste omöjlig och de övriga plantorna kommer sannolikt att bilda enstaka frön även om du är mycket försiktig.

När pollineringen ägt rum så bör man byta ut blomsternäringen till en sort som innehåller rikligt med kväve och kalium men bara lite fosfor. Fröna mognar på 4-12 veckor. Att plocka fröna för tidigt kan vara fatalt ; vänta tills de fullmogna fröna börjar synas genom sina gröna "fodral". För tidigt plockade frön saknar delvis eller helt livskraft. Mogna, välmående frön är mörka, hårda och stora.

3.4.2 Att ta sticklingar

Att skapa nya plantor med hjälp av sticklingar, eller skott tagna från plantor i vegetativ tillväxt, är ett mycket intressant sätt att fortplanta växter. Plantor som växer från sticklingar är kloner av moderplantan och ärver således alla dess genetiska egenskaper (tex. storlek och mognadsperiod). Plantor som gror från frö kan skilja sig markant från varandra även om de har samma "föräldrar" eller åtminstone tillhör samma art. Sticklingarnas doft och THC-halt är identisk med moderplantans och därför kan man välja ut sin favoritplanta och låta den leva vidare generation efter generation via kloner som alla kommer att ha samma högkvalitativa egenskaper. Sticklingar tagna från honplantor är självfallet i sin tur också honplantor vilket underlättar en eventuell sinsimillaproduktion eftersom man inte spenderar värdefull tid och utrymme på att odla hanplantor. Könsfördelningen vid odling från frö är ungefär 50-50.

Å andra sidan så upphör plantans genetiska utveckling om den inte får föröka sig via frön. Personer som har odling av prydnadshampa som hobby vill ofta utöka sin uppsättning av arter och variationer, men plantor som växer från kloner alla är exakt likadana. Genom att låta de bästa växterna ur varje sats para sig för att bilda frö i några generationer så kan man få fram en växt som är helt anpassad till sin omgivning. En odling där alla plantor är kloner av en och samma moderplanta är också mycket känsligare för skadeinsekter och mögelangrepp ; en enda sjukdom kan ta kål på hela din skörd, medan en odling bestående av plantor som alla har skiljda genetiska egenskaper är mycket mera motståndskraftig.koponen.gif (7277 bytes)

Sticklingar skall tas av den grönaste, mjukaste delen av plantan, eftersom torrare, mera träaktiga delar inte rotar sig så bra. Skott som plockats från en vital växt under dess mest intensiva vegetativa tillväxt rotar sig allra bäst. Sticklingarna bör ha en längd på 5-15 cm och bestå av flera uppsättningar blad. När man skär bort ett skott skall man använda en mycket vass kniv och inte till exempel en sax som lätt orsakar skador på sticklingen. Snittet skall vara rent och fint. Sticklingarna bör genast placeras med stammen i ljummet vatten. När alla sticklingar är plockade så snittar man bort de största och lägst belägna bladen från dem, så att endast de översta lagren blad lämnar kvar tillsammans med en rejäl bit växande stam. Om de bortgallrade bladen lämnas kvar på skottet så upptar de lätt mer vatten än vad stammen kan suga i sig innan de första rötterna börjar bildas. Av samma orsak bör de största bladen separeras.

Som följande kan man preparera en rotningslösning. Rotningslösningar i flytande form är de bästa, eftersom de aktiva ämnena då säkert kommer i kontakt med stammens snittyta. Rotningskemikalier i pulverform lossnar lätt från snittytan när stammen sätts i vatten för att rota sig. Rotningsnäring (tex. Esbau Neudofix) kan införskaffas från välutrustade blomsterhandlar. Använd rotlösningen enligt de proportioner som i bruksanvisningen anges för träaktiga växter. Rotningslösning är på intet sätt en nödvändighet och dina sticklingar kan mycket väl rota sig snabbt och effektivt även helt utan tillsatskemikalier. Hampa är en mycket livskraftig växt.

Snittade sticklingar kan placeras antingen i vatten eller i ett material som lämpar sig för rotninglösningar, tex. vermikulit. Även vanlig torv kan fungera utmärkt. Sticklingens stam "planteras" i rotningsmaterialet på ett djup av några centimeter, så att en ordentlig del av stammen och alla blad befinner sig i luften. För att sticklingarna inte skall torka ut bör de förvaras i en fuktigt omgivning. Ett sätt är att tex. klä behållarens torv/vermikulit-yta med genomskinlig plastfolie och att ofta spraya jorden med vatten. Sticklingar som rotar sig i vatten får all den fuktighet de behöver, men gillar ändå att bli sprayade ibland.

Belysningen medan sticklingen rotar sig skall vara moderat. Två lysrör räcker bra för att täcka en yta som är 60 cm bred. Om man låter sticklingarna rota sig i vatten så mår de bäst om vattnet byts ut ofta och innehåller mycket syre. En bra ide är att förse vattenbehållaren med en bubblande akvariesten som konstant levererar syre till vattnet. Om rotningsmedel används tillsammans med annat material så skall rotningsmaterialet alltid hållas mycket fuktigt, dock inte så vått att skottet drunknar.

Sticklingarna rotar sig snabbare och säkrare om man några veckor före plockningen täcker över de ställen på moderväxten varifrån skotten skall tas med tex. svart plast. En lämplig temperatur för sticklingar som rotar sig är varm rumstemperatur, 21-24 °C. Om temperaturen är lägre så tar rotningen längre tid och klonerna blir mer känsliga för skador. Under tillfredsställande omständigheter så rotar sig sticklingarna på 1-2 veckor, och kan sedan omplanteras på vanligt sätt.

Föregående kapitelleaf.gif (4631 bytes)Nästa kapitel


Lycaeum Psychedelic Database Lycaeum Forum